Detta är varken roligt eller givande att läsa, men:

Idag är en sådan dag, då allt känns motigt.

Jag brukar inte vilja skriva när jag är negativ, för man "får" ju inte skriva eller säga saker av negativ karaktär. Det är djupt inrutat i mig att man inte gör det. Därför blir det att man samlar på sig inombords och är glättig utåt.

Självklart kommer krashen ändå till slut...

Okej att man lätt kan fastna i ältande och försvinna längre och längre in i mörkret och att man därför bör fokusera på positiva faktum, men visst måste det vara okej att ibland får typ "spy ur sig galla" när man känner sig låg?

För som vi alla vet, består livet här på jorden av både "höga berg och djupa dalar".

Kanske är det rökavvänjnings-medicinen som påverkar mig nu? Champix förbjöds ju ett tag pga djupa depressioner som slutade med att folk avslutade sina liv, har jag hört? Usch, hemska tanke!

...eller så är det  bara det att jag har lagt "locket på" alldeles för länge?

Jag ber nu universum om att balansen ska infinna sig snart!

Är nu inne på 16:e rökfria dagen!

..........

......

...

.