Hej!

Ja, då var vi inne på den tionde dagen detta nya år och snön har verkligen kommit med råge nu.

Det är nu ca 15 minusgrader ute och det snöar för fullt. Sådana där stora mysiga snöflingor som faller sakta ned. En sån snö som man vill ha på julafton...men som vi aldrig fick :-)

Igår plockade vi bort julen här hemma. Det enda som är kvar nu är julgruppen som vi fick här i jul. Den står kvar på köksbordet, för jag kan inte slänga något som fortfarande lever. Det känns alltid så tomt när man plockat bort allt julpynt, samtidigt som det känns skönt och befriande. Nu går vi mot sommaren och ljusare tider...hehe...fast man kan inte tro det nu då snön vräker ned ute. Jag har satt upp nya gardiner i köket lite provisoriskt. De är inte ens strukna, för jag måste se dem uppsatta på avsedd plats för bedömning om man kan ha dem eller inte.

Hmmm...lejongult och solrosor? Det kanske är för somrigt?

Med ostrukna gardiner, fullt av leksaker på bordet, handväska på stol mm. så frågar jag dig som läser:

Är jag totalt knäpp nu som ens funderar på att sätta upp dessa?

Hällorna har jag vikt in upptill...vette sjutton om det funkar heller, eller om jag måste klippa bort dem för att ha dem fastnypna i dessa ringar. Jag vill inte hänga upp dem i hällorna, ty det är ju så behändigt med dessa ringar, när man vill dra för fönstret helt. Vi bor ju väldigt nära och tätt ihop med alla grannar och ibland vill man dra för, just för att få lite privatliv, typ vid middagstid.

Kollar nu ut genom fönstret igen och -Jisses vad snön vräker ned!!! Det är tjusigt, men om det fortsätter så här till imorgon så kanske det blir problem med att ta sig till och från mammografin ska jag har kallats till?

Måtte det inte bli kaos på vägarna imorgon!!!

Jo, jag vet...jag har tjatat om att jag vill ha snö, men det får ju inte bli för mycket av det vita heller  

Det kanske känns tråkigt med bara vädersnack, men jag skriver hellre om vädret, än om mitt eget mående just nu, för det är inte det bästa. Dock kan jag utelämna mig lite kortfattat:

Höger axel bråkar mer än vanligt, magen är krampande och orolig, dessutom har den arma ryggen inte bytts ut, så den smärtar som vanligt den också.

Jag har trots alla dessa smärtor inte ökat min dos av värktabletter, för det är jättejobbigt att trappa ned på dessa starka tabletter. För några år sedan konsumerade jag 12 tabletter om dagen och jag har verkligen kämpat för att trappa ned till 2 tabletter per dag...så det ska vara mycket till nu för att jag ska öka igen. Tror nästan att jag ska vara döende för att ens tänka den tanken.

Kruxet är att nästan all min energi går åt till smärtan och att bita ihop, för egentligen skulle jag bara vilja vråla och skrika dagarna i ända. MEN jag biter ihop, ler, poar på i hemmet och försöker vara sällskaplig hemma. Dock orkar jag inget mer socialt liv just nu. Jag förstår att jag har tappat vänner, för hur roligt är det med någon som alltid drar sig ur och ställer in bestämda träffar? Priortering är det som gäller och jag prioriterar hellre min familj och hemmet än nöjen just nu.

Hmmm...ja, det blev ett tråkigt och gnälligt inlägg här idag. Inte så roligt att läsa om gnäll och missnöje, men jag tycker jag håller mig rätt bra ändå, då jag lever med smärtor dagligen.

På återseende!

_______________

_______

_