Ja, dag 83 på detta år. Om 8 dagar har vi kommit en fjärdedel in på år 2015, alltså en förbrukad fjärdedel.
-Jisses vad har man gjort av den tiden då? Får ångest när jag tänker så. Tiden får man ju aldrig tillbaka.
Jag skrev inget här igår, men det hände inget speciellt då förutom utvecklingssamtal för William på skolan. Han sköter sig bra där och lär sig som han ska. Dock måste han träna lite mer på en del saker.
Det som är lite smålustigt är att han verkar ha samma problem som jag hade i första klass, dvs lite svårare med att skriva med gemener. Det var bara versaler jag gillade och de "nya" små bokstäverna man skulle lära in, var urtråkiga, då jag tyckte jag redan behärskade alfabetet.
Det var ju så onödigt liksom
Man blir så stolt när man går på utvecklingssamtal, då man får höra vad han lärt sig och vilka framsteg vår lille kille gör!
I övrigt hände inte så mycket igår.
Idag skiner solen och det är ca 5,5 plusgrader ute. Blåsten är hård, så det känns kallare än vad det är.
Jag vaknade med att jag låg på rygg i morse. -NEEEJ, tänkte jag genast. Det innebär att jag kommer att ha gräsligt ont i ryggen hela dagen idag...och faktiskt det har jag. Inga tabletter har bitit ännu och det hugger till i ländryggen för varje steg jag tar.
Tänk om man ändå kunde binda fast sig själv under natten, så man bara låg på sidan. Det funkar bäst för min skrotiga rygg, har jag märkt.
Vad hittar man på när man har ont i ryggen då? Jo, faktiskt så kan man pärla lite. I alla fall lite enklare smycken som man kan stå när man gör.
Jag gjorde ett litet enkelt armband till William och när jag ändå var igång gjorde jag ett färglatt armband av en salig blandning av pärlor, som jag hade i en burk för överblivna rest-pärlor.
Jag tycker detta färglada "hur-som-helst"-armband blev riktigt fint och roligt faktiskt!
Ha en fortsatt fin dag!
_____________________
_______
_
Ante
24 mars 2015 14:44
Det var ett fint armband du gjort till William! :)
henbacka
24 mars 2015 16:21
Ja, det var enkelt och fint! Jag tänkte verkligen på att det inte skulle blir "tjejigt", ty då gillar inte willemannen det :-)
TantGlad
24 mars 2015 15:56
Visst blir man stolt som förälder. Det förstår jag och med all rätt.
Sv: jag har skrivet svar till ditt inlägg hos mig, Men skriver även här.
Det handlar inte om någon kpmentar hos dig. Bara så du vet vännen. Den person jag skrev kommentaren som bara var snäll tycker jag är någon annan. Men det kändes som jag vart hånad inlägg efter inlägg där denne tog upp ett enda ord som hon retade upp sig på. Ordet var inte elakt ens. Ja så funkar en del. Förstår ju henne om jag skrivet nåt styggt. Men så var det inte. Vi tyckte olika bara om något.
Kraaaam du fina vän. Blir glad när du kommentarar hos mig.
Kramkram.
http://tantglad.bloggo.nu
henbacka
24 mars 2015 16:17
Å jag blir jätteglad när du kommenterar hos mig! :-)
*puuuhhh, pustar ut* Hihi...så typiskt mig att ta åt mig av allt! Jag vet att jag ibland kan vara vass, men jag försöker alltid att tänka mig för. I alla fall nu på äldre dar. När jag var yngre så tänkte jag mig inte alltid för, utan bara körde på liksom. Tänkte inte på att jag kanske sårade folk då.
Ja vi är ju alla olika och det måste man respektera. Alla kan ju inte tycka lika och det är ju faktiskt roligt med alla dessa olikheter. Tänk vad tråkigt det skulle vara om alla tyckte och tänkte lika :-)
Japp, man blir hela 2 centimeter längre varje gång man blir stolt. Så snart är jag 4 meter lång pga av willemannens utveckling.
Ha ha ha...-nja, där växte nog bara näsan, MEN stolt blir och är jag, dock fortfarande kort i rocken! :-)
Bamsekramar!
Bosse Lidén
25 mars 2015 08:28
En nice ladybird i halsbandet. Ett av mina favoritord på engelska.
Oj, med utvecklingssamtal det blivit genom åren. En del har gett mer och vissa inget alls. Ändå har vi bara fått höra gott om våra döttrar. Det värmer och man blir både rörd och stolt med all rätta.
Har du också en strulig rygg. Jag tänkte efter fikat ringa och beställa en tid hos min underbara osteopat. Tyvärr bor hon långt ifrån mig numera så det blir bara två besök om året. Min spikmatta kan faktiskt hjälpa mig för stunden ibland. Det är nog ingen bra idé att binda fast dig. :) M v h Bosse Bloggvandrare
henbacka
25 mars 2015 13:10
Ja det är ett mysigt och roligt ord för nyckelpiga :-) De manliga nyckelpigorna tycker kanske inte att det är så roligt..hihi!
Ja, jag har en otroligt strulig rygg. Alltid värk, ibland mer ibland mindre. Med risk för att verka dum: -Måste googla nu på "osteopat", känner jag :-)
Nja, jag tror heller inte det är någon god idé att binda fast sig...-jisses Amalia, tänk om det börjar brinna...hövvaligen, sicket trauma då att ta sig ur!!!
Spikmatta har jag heller aldrig testat, så nu är det två saker jag ska kolla upp :-)
Tusen tack för din kommentar här hos mig Bosse! Det var himla skoj med nytt besök!
mormor o mamma
25 mars 2015 11:37
Fina armband
henbacka
25 mars 2015 13:10
Tack!
Ja de blev inte så tokiga :-)